HAR JAG DRABBATS AV BABY BLUES?


GLAD PÅSK alla fina!

Hoppas allt är bra med er. Här rullar dagarna på för fullt och Nhoéll är redan 12 dagar gammal även om de samtidigt känns som om vi haft honom mycket längre. De är mycket känslor som flödar genom kroppen just nu och jag tror faktiskt jag drabbats till viss del av de som kallas ”baby blues”. Ett hormonpåslag som för min del gör att jag känner mig otillräcklig, rädd för att vara ensam och tårarna bara flödar utan anledning. Dessa oroskänslor kommer främst på kvällarna men har de senaste dagarna även kommit och gått under dagen. Att ena stunden känna sig som världens lyckligaste till att sedan få de till att hela livet rasar. Känslan över att ”kommer jag klara de här” och att ”vad har jag egentligen gett mig in på” ekar i huvudet och man känner inte igen sig själv hur man låter dessa tankar ta över. 

Visst har jag läst att så många som upp till 80% av nyförlösta kvinnor drabbas av detta men aldrig trodde jag att jag skulle vara en av dem. Dessutom verkar mitt ha kommit lite senare än vad de brukar (dag 3-5 efter förlossning) men de kan säkert vara olika.  Är de någon som känner igen sig och vill dela med er av hur ni känner/kände så vore jag så tacksam. De är skönt att veta att man inte är ensam och att dessa känslor är vanligt men att kunna diskutera de med er vore en ännu mer lättnad! <3  Jag hoppas de släpper snart och att jag verkligen kan få njuta fullt ut av dagarna tillsammans med vår nya familjemedlem och oss som familj istället för att känna alla dessa oroskänslor.

Love, L 

Posted in P R E G N A N T.

16 Comments

  1. Det där hormonpåslaget är väldigt vanligt, och vet inte ens om du måste kalla det för baby blues egentligen.. att man helt plötsligt har fått ett nytt litet liv som man har fött ut och nu ska ha ansvar för, gör ju självklart att orostankar föds och man kan bli rädd för att man själv ska orsaka något som kan göra det lilla livet illa på något sätt.. det är ju helt nya känslor som du aldrig haft innan och egentligen helt normalt.. så fortsätt njuta av er lilla familj och försök (lättare sagt än gjort) att inte reflektera för mkt över de orostankar du har.. men jag tror de flesta kan känna igen sig i dina känslor. Men man pratar ju inte så mkt om det, tyvärr.. kram på dig!!

  2. Känner så väl igen mig. Trodde inte heller att jag skulle ”bli en av dom”. Men första veckorna var man bara allmänt trött, sen kom det ikapp och tror iallafall att närmaste månaden eller två var väldigt tunga med såna tankar som du beskriver här uppe.. Visst, det går över, men det är tungt! Ta hand om dig!

  3. Oh, tror inte du behöver oroa dig.. är ju som du skriver många som får det. Jag är också nojig över att få det som tänker mycket redan innan man blev gravid..

  4. Jag har kommit på i efterhand att jag också fick baby blues. Kunde också gråta utan anledning och kände mig så stressad över att livet helt plötsligt blev så annorlunda. Kände mig så otillräcklig som inte hann med att ta hand om vardagssysslor som vanligt, tror jag satt ner 80% av tiden de första månaderna, hade nämligen en bebis som inte ville läggas ner utan helst sov på mig hela tiden. Såhär i efterhand känns det tramsigt att jag var stressad över att tvättkorgen var full och skulle såklart njutit av att ha bebisen så nära. Nu är han snart nio månader och sover fortfarande gärna bredvid mig i sängen, vilket är supermysigt!

    Så känslan går över (förhoppningsvis) men jag kan rekommendera att du pratar med någon om dina känslor, antingen din barnmorska eller en kurator. Det ångrar jag att jag inte gjorde, tycker nästan alla nyblivna mammor borde göra det, det är en så stor omställning och så många känslor den första tiden ❤️

  5. Jag fick en dotter för tre veckor sedan och fick samma… jag hade dock en oerhört svår förlossning och de första dagarna pendlade jag mellan att inte vilja hålla henne eller ha henne nära och få skuldkänslor för att jag kände så.. barnmorskorna tvingade mig att hålla henne hud mot hud och jag kände ingenting. Det gick dock över relativt fort och min kärlek till dottern kom som tur var fram, men när vi kom hem efter en vecka kom paniken tillbaka. Jag pendlade mellan att känna kärlek, glädje och tacksamhet till att bli fullkomligt panikslagen, gråta och känna att jag aldrig kommer klara detta. Jag sa till min man att han aldrig kommer få gå tillbaka till jobbet och lämna oss ensamma. Nu tre veckor efter hennes födsel har dock det mesta gått över. Jag har kommit in i rutiner och känner ingen panik över att mannen börjar jobba imorgon, så håll ut, det blir bättre! :)

    • Usch ja de är inget kul alls. De är så skönt att höra att de är fler än en själv som upplever detsamma, de gör en lite mer hoppfull om att hitta tillbaka till sig själv igen! ?

      Åh jag hoppas jag också kommer känna så snart! Tack för att du tog dig tiden och delade din story av baby blues och lycka till med din blivande mammaroll! ♥️

  6. Jag fick barn bara någon dag före dig(8april!). Och jag kände också precis som du, jag kommer inte bli en av dom som drabbas av baby blues. Jag kommer kunna hantera känslorna och vara fullt medveten om att det är ”lite hormoner som spökar”. Men ack vilken kalldusch det blev.. 4 dagar efter förlossningen så bara grät jag. Jag kände på något sätt att jag förstört det jag och min pojkvän hade. Det kommer aldrig bli som förut igen. Tanken på att vi kommer fokusera så mycket på bebisen att vi kommer ”glömma” varandra och glida isär fick mig att få panik och jag grät mer o mer och börja tänka tankar om han kommer lämna mig nån gång osv. Även tankar angpangå bebisen har dykt upp som att shit, vad har jag gjort? Ska de va såhär nu i framtiden? När kommer jag få sova 8h i sträck igen? Alla tankar fick mig bara att bryta ihop.. men peppar peppar ta i trä, det har känts ganska bra nu, dessa känslor varade i typ 4 dagar kanske. Jag tror att vädret underlättar allt just nu. Jag har tänkt tanken att om jag hade fått barn i november, herregud.. då tror jag att alla känslor hade varit mera påtagliga, nu kan man ändå ta härliga solskenspromenader och på så sätt må lite bättre.
    Jag försöker se baby blues som en process som tillhör då man skaffar barn. Typ först graviditeten, sen förlossningen och sen babyblues. SEN kommer ”belöningen”

    • Det är så sjukt vad kroppen kan påverkas av dessa hormoner och man blir verkligen en person som man inte känner igen. Känner igen mig i allt du skriver och hoppas verkligen de släpper snart för oss båda ♥️ Tror verkligen är ett sunt tänk! Ska försöka tänka samma! Tack för att du tog dig tiden att skriva ♥️

  7. Ja jag va där med, man gick från att vara överlycklig till förtvivlad grät på bara några sekunder. Man visste inte riktigt varför man grät heller. Å det kan fortfarande komma och gå men inte lika ofta å nu är min lille 7 veckor gammal.
    Ta hand om er ❤️

    • Nä de är hemskt när man känner att man inte kan påverka de överhuvudtaget ? Tack för att du tog dig tiden att skriva och njut av lilla familjen du med ♥️

  8. Åh det är så vanligt! Tyvärr pratas det inte så mycket om det, och i tider som dessa där man i princip bara ser hur bra allt är på sociala medier så kan det kännas extra jobbigt upplever jag. Min dotter är 2 månader och baby bluesen slog till ordentligt på dag fem. Kände mig otillräcklig, undrade vad vi gjort, älskade jag verkligen mitt barn? Ska det vara såhär? Nu 2 månader efter vet jag att jag självklart älskade och älskar mitt barn. Men kärleken växer fram mer jag lär känna henne!
    Man har så mycket hormoner och det är en så himla stor omställning! Ge det lite tid så kommer det att bli bättre ❤️

    • Åh de är så himla skönt att höra att jag inte är ensam om tankarna och känslorna jag har. Även om man innerst inne vet de så är de ändå skönt att få läsa de personligen från er som varit med om samma situation. Jag hoppas de vänder snart och känner redan idag (än så länge) att de är bättre ?? Tack för att du delade och tog dig tiden att skriva och Lycka till med lillan ???

  9. Låter sååå bekant, du är inte ensam! ?Min lilla pojke är nu fem månader men jag hade exakt likadana känslor i början. Minns inte hur länge men kanske ett par veckor. Det blev bättre för varje dag som gick och man lärde känna sin bebis. Jag grät inte så mycket men fick mest ångest som plötsligt kom och jag kunde tänka jobbiga tankar ”det kommer aldrig att bli som förr, varför känner jag inte så mycket kärlek för min bebis, allt är förstört, varför gråter bebisen” osv osv. Men som sagt det blev snabbt bättre och jag började älska min nya vardag hemma med min lilla bebis❤ Dagarna går så fort så plötsligt inser man att man ”är sig själv” igen. Försök att inte stressa om du känner konstiga tankar, lita på att det blir bättre med tiden! Jag tyckte också att det hjälpte då jag gick korta promenader varje dag. Det blir nog bättre, lycka till med allt!?❤

  10. Med mitt första barn fick jag inte baby blues, men med mitt andra barn fick jag det. Jag kände mig så lycklig, glad, ensam, otillräcklig och instängd på en och samma gång. Detta höll i sig och blev värre, när den minsta var 4 månader ringde jag mina föräldrar och sa att dom fick ha båda barnen hos sig ett dygn för jag behövde verkligen egentid och sömn (även om min sambo hjälper till med allt behövde jag bara få vara helt ensam och sova med vetskapen om ingen av oss behövde gå upp på natten) efter det försvann allt sakta men säkert ?

  11. I too never really thought I would be affected by baby blue but for the first three weeks I found myself crying too often (mostly in the evening). Sometimes out of pure love and seeing her little face! Hubby would look over at me and I’d be tears down my face !

    It did however fade away and I can say that we are doing so so well and this lil lump makes me so happy and I’m feeling good about my new role and new lifestyle! :)

    You’ll rock it mama! Hormones are crazy for a little while but it’ll settle, and if not it seems you have an amazing group of people around you for support ! :)

  12. Hej jag är här för att uppfylla ett av mina löften till den stora mannen Dr Solo Wise som hjälpte mig att få min man tillbaka efter 4 år av separation. Han lämnade mig och våra barn och gick efter en annan kvinna som Dr Solo sa att hon använde en stark konstig Voodoo på min man. Men tack vare Gud för att använda Dr Solo för att hjälpa till att bryta voodooen och ta tillbaka min man tillbaka. Jag önskar att jag träffade honom tidigare men detsamma är jag tacksam för honom. Han kan också hjälpa dig att lösa något annat problem, hans email är
    drsolowisetemple@gmail.com

    WhatsApp +855976707219 kontakta honom idag och tacka mig senare …

Leave a Comment